Jag lånade ett exemplar av Legends of the Norsemen av Roger Lancelyn Green och läste och läste om det med förtjusning och förvåning: Asgard var inte längre Kirbyesque Future City i denna berättelse, utan en vikingahall och en samling frusna byggnader i avfall; Hela fader Oden var inte längre mjuk, vis och utplånlig, utan ljus, okänd och farlig; Thor var lika stark som Mighty Thor i serierna, hans hammare var kraftfull, men det var han. . . ja, för att vara ärlig, inte den ljusaste av gudarna; och Loke var inte ond, men han var verkligen inte en kraft för det goda. Loke var. . . komplicerad.