Instal Steam
login
|
bahasa
简体中文 (Tionghoa Sederhana)
繁體中文 (Tionghoa Tradisional)
日本語 (Bahasa Jepang)
한국어 (Bahasa Korea)
ไทย (Bahasa Thai)
Български (Bahasa Bulgaria)
Čeština (Bahasa Ceko)
Dansk (Bahasa Denmark)
Deutsch (Bahasa Jerman)
English (Bahasa Inggris)
Español - España (Bahasa Spanyol - Spanyol)
Español - Latinoamérica (Bahasa Spanyol - Amerika Latin)
Ελληνικά (Bahasa Yunani)
Français (Bahasa Prancis)
Italiano (Bahasa Italia)
Magyar (Bahasa Hungaria)
Nederlands (Bahasa Belanda)
Norsk (Bahasa Norwegia)
Polski (Bahasa Polandia)
Português (Portugis - Portugal)
Português-Brasil (Bahasa Portugis-Brasil)
Română (Bahasa Rumania)
Русский (Bahasa Rusia)
Suomi (Bahasa Finlandia)
Svenska (Bahasa Swedia)
Türkçe (Bahasa Turki)
Tiếng Việt (Bahasa Vietnam)
Українська (Bahasa Ukraina)
Laporkan kesalahan penerjemahan
Ibland när jag känner mig riktigt ensam brukar jag promenera ner till mitt bibliotek och läsa en bok medan jag håller ett öga på badrummet. Om någon går in och är där i mer än 3 minuter markerar jag min plats med ett bokmärke och väntar tålmodigt på att de ska komma ut. När dörren öppnas och de går ut går jag genast till båset innan den varma porslinskanten svalnar. Efter det fortsätter jag att sitta på den varma toalettsitsen och jag andas bara in den andra personens doft och aura som fortfarande hänger kvar.
Hur som helst, jag undrade bara, tycker du att det här är en konstig sak att göra? För jag känner bara att det verkligen är en normal mänsklig interaktion och vill verkligen att folk slutar döma mig för att jag gör det här...